04 - Hemligheterna bakom fotografierna
Denna del av filmen går tillbaka till Lennarts vetenskapliga intressen och berättar den gripande historien om fosterfotografiernas uppkomst. Vi utforskar tekniken som användes och den historia få känner till. Vi påbörjar även diskussionen om etik och moral för att förstå vilket ansvar en fotograf förväntas ha. Vi ställer frågan: Hur mycket kunde Lennart förutse och vilket ansvar har en fotograf om hur bilderna sprids och används?
-
Anne Fjellström sätter tonen: "Många ser reportagefotografen Lennart Nilsson och sedan ett hopp till vetenskapsfotografen Lennart Nilsson, de har svårt att se hur dessa två hänger ihop." Denna "lucka" i utvecklingen är vad vi utforskar här. Vi ser hans passion för att fånga det osynliga – att genom sina bilder avslöja världar som annars var otillgängliga för det mänskliga ögat. Exempelvis fotoboken "Myror" visar på hans intresse för att skapa "scener" som tog oss till andra platser.
Vi tar exempel från hans tidiga arbeten som bevis på hur noggrann och ambitiös han var som fotograf. Exempelvis Lennarts dokumentation av Frälsningsarmén - att han fick ett enkelt uppdrag men spenderade månader för att hitta rätt bild.
Anekdot om Lennarts omfattande arbete på Berns, hur han hyrde allt ljus som fanns tillgängligt i Stockholm. Den ikoniska lobotomi-bilden som demonstrerar hans unika tillgång till platser andra fotografer bara kunde drömma om. Frågan är, hur fick han dessa möjligheter?
-
Historikern Solveig Jülich berättar om sin djupgående forskning kring "Ett barn blir till" och bildernas uppkomst. Hon konstaterar att Lennart bör haft en idé om vilket syfte bilderna skulle användas åtminstone till en början. Hon tar med oss till början av berättelsen:
1952 fick Lennart Nilsson uppdraget att göra ett reportage om Per Wetterdal, en svensk gynekolog som var känd för sin hårdnackade opposition mot abort. När Lennart Nilsson besökte Wetterdal tog han ett fotografi med Wetterdal under en lampa som fick symbolisera en gloria. Wetterdal motsatte sig ändringen i den svenska abortlagen som tillät aborter på socio-medicinska grunder. Han vägrade utföra aborter, trots att de var lagligt godkända, och drev en kampanj för att mobilisera opinionen till stöd för en striktare lagstiftning. Tillsammans med kollegor som Axel Ingelman Sundberg och Mirjam Furuhjelm försökte han påverka allmänheten och den politiska debatten genom att argumentera för ett mer restriktivt synsätt på abort.
-
I Sverige under denna tid fanns en skepsism mot att utföra aborter bland läkarkåren. Dels fanns religiösa undertoner från en stark kristendom men nästan mer än det präglades läkarkåren i Sverige av en stark motvilja mot allt som kunde påminna om de fruktansvärda övergreppen som begicks i Nazityskland. Många tyska läkare under kriget experimenterade med medicinska ingrepp och tog beslut som handlade om liv och död, vilket sågs som att "leka Gud". Detta skadade tilltron till medicinska interventioner som abort och påverkade attityderna hos många svenska läkare, som tog avstånd från vad de uppfattade som oetiska experiment. Därför var den medicinska synen på abort mycket restriktiv även under 1950-talet, och det var vanligt att läkare såg på abort som ett oacceptabelt ingrepp, vilket inte enbart motiverades av religiösa skäl, utan också av rädsla för att upprepa den medicinska moralens missgärningar som sågs i krigstidens Tyskland.
Bildbevis - Medicinska övergrepp i nazityskland (bilderna är inte tagna av Lennart Nilsson).
-
När Nilsson besökte Wetterdal tog han fotografier på foster som publicerades i tidningen SE med rubriken "Varför måste fostret dödas?". Lennart Nilsson ska ha blivit fascinerad av dessa foster och detta blev starten på samarbetet mellan Nilsson och Sabbatsbergs sjukhus. Wetterdal var nöjd med artikeln i SE och gav Nilsson tillträde i sjukhuset på ett sätt som ingen annan fotograf tidigare fått. Han fick ett eget rum bredvid operationssalen inne på Sabbatsberg vilket var helt otänkbart för andra fotografer.
-
Nilsson tog de första bilderna inne i en kvinnas livmoder med hjälp av endoskopiska tekniker. Han fäste en liten lampa på och på detta sätt kunde han få fram bilder på hud och celler men det var väldigt svårt att fånga en helhet och Nilsson insåg snabbt att dessa bilder inte var bra nog för att berätta om tiden inne i livmodern.
-
Vi går på djupet med hur arbetet gick till bakom kulisserna. Detta berättas genom detaljerade rekonstruktioner och arkivmaterial. En kvinna kommer in till Sabbatsbergs sjukhus för en planerad abort, där fostret tas ut ur livmodern genom det som kallas "det enkla kejsarsnittet". Därefter förs fostret till ett närliggande rum, där Nilsson hade sin temporära studio. Den “rymd” där fostret tycktes sväva var inte livmodern, utan en tank med saltlösning. Detaljer som liknade stjärnor och planeter i bilderna var i själva verket vattenbubblor och fragment från moderkakan. Med hjälp av färgfilm och backlighting skapade han ett mjukt och varmt uttryck som förförde publiken. Det var först här, med aborterade foster i saltlösning som Lennart Nilsson lyckades fånga sina mest spektakulära och gripande bilder, inte inne i livmodern.
-
Redan på 1800-talet inleddes arbetet med att dokumentera foster och embryon. En av de inflytelserika pionjärerna var Ivar Broman, en svensk anatom som bidrog till utvecklingen av embryologisk forskning och fosterdokumentation vid Anatomiska institutet i Lund.
Vad Lennart Nilsson gjorde unikt var att kombinera den vetenskapliga dokumentationen med en estetisk och visuellt tilltalande presentation. Detta skiljde sig från tidigare försök som främst hade fokuserat på medicinsk och vetenskaplig nytta utan att lägga samma vikt vid bildens estetiska kvalitet.
Genom samarbeten med medicinska institutioner och forskare, såsom Broman och andra vid Karolinska Institutet, lyckades Nilsson få tillgång till foster från legala aborter, vilket lade grunden för hans internationella genombrott med bilderna i Ett barn blir till. Nilsson var dock tydlig med att hans mål var att förmedla fostrets utveckling som en del av livets skönhet och mirakel, vilket bidrog till att förändra hur foster och graviditet visuellt representerades i populärkulturen.
-
Under 1960-talet uppmärksammades det att experiment utfördes på levande foster, särskilt i samband med forskning på aborterade foster i Sverige. På kvinnoklinikerna i Lund och Stockholm bedrevs experiment där foster, som tagits ut vid sena aborter, hölls vid liv för att undersöka hur olika substanser överfördes från moderkakan till fostret. Kritiker såsom Eskil Block tog upp frågan om huruvida foster användes etiskt korrekt. Detta fick stor uppmärksamhet, inte bara på grund av deras etiska aspekter utan även på grund av att de drevs under hemlighetsfulla förhållanden.
Journalisten och tv-mannen Eskil Block hävdade att han hade tillförlitliga källor som påstod att Nilssons bilder i "Ett barn blir till" visade aborterade foster som fortfarande levde. Axel Ingelman-Sundberg hävdade att aborterna genomfördes på ett sådant sätt att fostren redan var i ett tillstånd av förruttnelse vid framfödandet och därför inte lämpade sig för forskning. Block svarade med att Lennart Nilsson visste hur man hanterade material för att få fram intakta foster utan några tecken på förruttnelseprocess.
För att motbevisa ryktena tillät han en bild tas från hans arbetsrum när han höll i ett av de döda fostren han fotograferat.
-
Eftersom Nilsson ville få bilder på hela graviditeten dröjde det över 10 år innan bildserien kunde färdigställas. De flesta aborter skedde antingen tidigt eller väldigt sent. Att fånga hela graviditeten tog tid. Under denna tid var Nilsson ständigt redo att åka till kliniken och fotografera kvinnor som genomgick legala aborter, drabbats av missfall eller utomkvedshavandeskap. Vid denna tidpunkt fanns inga krav på informerat samtycke inom medicinen, och det finns inga tecken på att kvinnorna informerades om sin medverkan.
-
Samhällets förändring: Mellan 1952 när Nilsson tog sina första bilder och 1965 då bilderna publicerades förändrades synen på abort i Sverige och internationellt, både bland allmänheten och läkarkåren. Allmänhetens attityder började förändras på 1950-talet i takt med ökad urbanisering och förändrade sociala strukturer. Kvinnors frigörelse och deras kamp för reproduktiva rättigheter växte sig allt starkare. Under 1960-talet, i samband med ökad tillgång till preventivmedel och en större diskussion kring kvinnors rättigheter, började det svenska samhället långsamt röra sig mot en mer liberal syn på abort. Detta kulminerade i en mer öppen debatt kring aborträtten, där flera röster började hävda att kvinnor skulle ha rätt att fatta beslut om sina egna kroppar. Även Neurosedynskandalen påverkade denna debatt.
När "Ett barn blir till" publicerades 1965 var det i en tid av förändring, där både vetenskapliga framsteg och en allt starkare kvinnlig emancipationsrörelse påverkade samhällsdebatten.
-
Publiceringen:
För att maximera försäljningen av boken togs beslut som etiskt sett var tveksamma – till exempel nämndes aldrig att bilderna visade aborterade foster, varken i LIFE Magazine eller i boken. Tvärtom var histologen Claes Wirséns texter skrivna så att de förstärkte intrycket av att bilderna skildrade en levande individs utveckling inuti moderns kropp fram till födelsen. De övriga författarna, Axel Ingelman-Sundberg och Mirjam Furuhjelm, hade samarbetat med Per Wetterdal för att införa en striktare abortlagstiftning. Inte heller de nämnde i sina texter att bilderna var på aborterade foster eftersom detta inte sågs som säljande för en bred publik. De lät läsaren inbilla sig livet inne i livmodern. Val gjordes för att betona fostrets individualitet och mänsklighet, vilket ofta var på bekostnad av moderns roll och upplevelse.
-
Under 1970- och 1980-talet riktade feministiska grupper skarp kritik mot Lennart Nilssons arbete. Genom att framställa fostret som en separat, självständig enhet utelämnades kvinnans kropp och kontexten av graviditeten. Detta förändrade synen på fostret, från att vara en del av den gravida kvinnan till att framstå som ett oberoende väsen.